JULIA

Allså jag har tänkt på en sak. Att jag har aldrig varit den där "tjejiga" tjejen. Utan alltid varit den lite mer "tuffa" tjejen. Allså menar att jag umgicks alltid med killar när jag var liten. Jag var alltid med John Fransson och Jacob Miletti. Och vi var ute och lekte hela dagarna. Vi var liksom i skogen och lekte krigare och lekte att vår skojja var ett fängelse, spelade krigarspel på datorn och vi spelade alltid landhockey också. Och dom ställde alltid mig i målet och bara stod och matade hårda skott på mig. Jag fick liksom ALDRIG bestämma vad vi skulle göra. Vi gjorde alltid bara killsaker. Och därför tror jag att jag har vant mig vid det. Att vara lite mer killig och "tuff". Jag tror aldrig jag varit så där tjejig som alla andra tjejer. Visst till utessende har jag väl alltid varit typiskt tjejig och alltid älskat klackaskor och klänning. Men i mitt sätt har jag nog alltid varit lite killig. Lite mer "hård" eller vad man ska säga. Lite tuffare, och just därför jag inte bryr mig så mycket om vad alla andra säger och tycker hela tiden. För jag tror faktiskt killar är bättre på det än tjejer. Killar bryr sig inte så mycket om någon säger något dumt. Han ger killen som sa det en smäll sen är det över liksom. Tjejer ska istället gå runt och snacka massa skit bakom ryggen på varandra. Och jag är rätt glad att jag är lite mer åt killhållet i mitt sätt. För det är så otroligt skönt att inte bry sig om såna onödiga saker. Utan bara köra sitt eget race!